Kapitel 2

I ett töcken av ständiga missförstånd, eller snarare felsteg och taktlösa utspel från min sida satt jag nu i min obekväma stol... igen.
Som en utsänd klev den 'korta långbyxan' in på biblioteket. Ibland tyst, tillbakadragen och försiktig i sina utspel, men ibland orolig och i ständig rörelse med en blick som pendlade mellan omättlig ondska och spjuveraktig besatthet. Han kunde länge stå och stirra på ett utvalt objekt, ofta ett subjekt.. och helt oförberett brista ut i ett ekande skratt för att snabbt vända sig om och fortsätta mot nästa offer.
En dag som det var denna dag, då tiden gick förskräckligt långsamt, kunde hans rastlösa irrgångar verka extra besvärande, men jag kunde inte låta bli att le inombords när jag hörde hans gutturala, korta och intensiva skratt. Det passade mycket väl in på hans karaktär och det vansinne han utstrålade. Han spatserade stolt och förvirrat mellan hyllorna och muttrade för sig själv.. mest obegripligheter, men å andra sidan stannade jag aldrig upp för att lyssna på honom, ifall han hade något väsentligt i sina tankar.. nej.
Såg honom sitta i soffgruppen, hörde skrattet bubbla upp då och då. Mitt emot satt en student, en kvinna i min egen ålder och läste medicinböcker ur referensbiblioteket. Hon verkade inte berörd av Korta långbyxans påträngande läten och illavarslande kroppsodör. Jag brydde mig kanske inte så värst mycket heller.. så länge han inte tilltalade mig, men samtidigt kan jag inte förneka att jag kände en viss fascination inför hans beteende. Vilka var hans hemligheter? Hade han överhuvudtaget några? Vad rörde sig i den mannens huvud? Jag har en hyfsat lång tid kvar här och får kanske veta något längre fram.. då får jag väl fortsätta i så fall..

Bye for now!