en hjälte är född

Docteur Dunkelheit satt ståtligt på högsätet och blickade ut över sina domäner. Flyget närmade sig med en fasansfull hastighet och bomberna sjönk från himlen. Efter ett par mycket lyckosamma investeringar hade han skaffat sig ett grandiost kapital av känslor att inkassera hos dem han skämt bort med sin uppmärksamhet genom århundradena. Det lyste av behag i hans blick där han satt förnöjt i det levande skenet, med runda kinder som glänste av flott och håret lite omsorgsfullt tilltufsat. I bröstfickan fanns en näsduk, vackert broderad med familjevapnet; en humanoid tupp med sammanbitet ansikte, en piska i ena handen och en sköld i den andra med två ormar ringlandes där annars benen brukade sitta.

Han satt kvar på stolen i en känsla av förvirring. När han kommit ner till Kulturhuset Regalskeppet Vasa hade han mötts av två röda fanor utanför entrén. Vädret var soligt och vindstilla, snön skulle snart smälta. Flaggorna hängde livlöst i sin grådaskiga röda ton och ansattes hårt av solens livliga strålar, med lite tur skulle de självantända och utplånas innan någon annan han se dem. Vem hade placerat dem där? Regalskeppet var ingen plats för den röda anti-kulturen, sådan facism var sedan länge död i vårat land. Nu blomstrade fritänkandet, konsumism, Camilla Läckberg och dokusåpor vid sidan av Strindberg på stadsteatern, Thorsten Flinck på konserthuset och annan kultur som provocerade oss att 'tänka till', att ställa oss själva de verkligt svåra frågorna.