Jag befann mig fortfarande i en förvandling, eller förädling om ni så vill, när det gällde förmågan att hantera det fragmentariska tillstånd där en människa inte tilläts att tänka färdigt en tanke förrän nästa ville ha sinnenas fulla uppmärksamhet.
Ständigt blev jag påmind om att de raka kanalerna till mitt minne var mitt skarpaste vapen.. och att det behövde slipas en aning...
...Det var alltid liv i bakgrunden. Telefoner ringde i olika medodier, klackar gick taktfast emot det kalla linoleumgolvet, ett ljust klingande av skramlande kaffekoppar från caféet och ett dovt sus av en påslagen maskin i basen. Detta sammansmälte på ett inte helt angenämnt sätt. Men det var ändå vardagens ljudmatta och sammanfogade fragment som sinnena samsades om att ta intryck av...
Tuesday, December 06, 2005
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment