Så sitter jag här igen, och tänker på dig. I bakgrunden talar mina kollegor om sina krämpor utan hänsyn till min närvaro. Det verkar som att jag antingen är så fullt invigd i deras liv att de inte längre bryr sig om att hålla sina privata angelägenheter för sig själva, eller att jag är så betydelselös på min plats att det inte gör varken till eller från om jag befläckas av deras prestigefulla kamp om vem som lider mest. Deras intrång i mina sinnen är en smärtsam upplevelse, precis som om någon skulle sätta sig bredvid mig på bussen och lukta riktigt illa. Nu gällde det ljudet av klagan och inte lukt, men mina sinnen är hur som helst utsatt för terror...
bensoylmetylekgonin, C17H21NO4
Monday, September 12, 2005
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment